I dag har jag repat inför en spelning för en pensjonärförening. De som känner mig vet att jag tycker om gamla mäniskor. :)
Sen kollade vi på en dokumentär om en 82-år gammal man från Lund som blev av med sin lägenhet då han samlade på för mycket saker - som kanske andra såg på som skräp. De bara kastade ut honom en höstdag. Han hade ingenstands att bo. Det får mig att undra, får man verkligen göra så? Kasta ut en gammal man?
Han hade tydligen en samla mani. Så han var på ett sätt sjuk. Man kastar ju inte ut folk med till exempel diabetes. Det har väl mycket att göra med vad som sees på som sjukdommer.
Men det som var riktigt rörande i dokumentaren var han som gjorde den. Han stannade verkligen igen och tog hand om den gamla mannen och såg till att han fick tak över huvudet och hjälp. Han hade ingen annan, vad om dokumentären aldrig hade gjorts? Skulle han frusit ihäl i en park då? Hur hade de i hyresföräningen känt sig då?
Dokumentären fick mig att tänka på hur viktigt det är att hjälpa andra mäniskor. I blant har min dag blivit mycket bättre av att jag fått ett leende från en främling, eller hur bra en själv känner sig om man hjälper någon med en barnvagn av en buss. Jag ska verkligen forsöka att se efter möjligheter att hjälpa andra..
Fy vad glad jag är att han dokumentärmannen hjalp gamlamannen.
"Jakten på Bernhard" het dokumentären
Och dette är vad som står om den på Tv.nu " Svensk dokumentär från 2010. Bernhard är en ensam 82-årig man som sätter upp lappar runt om i Lund. Serietecknaren David Liljemark blir allt mer besatt av att ta reda på vem denne Bernhard är. I söndagsdokumentären får vi följa Davids jakt på Bernhard; en jakt som tar många överraskande vändningar. Från 11/04. Även i SVT24 senare i dag."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar