Att vara liten..

Jag kommer fortfarande i håg mycket från jag var barn. Jag kommer ihåg att jag tänkte att jag aldrig skulle bli vuxen, samtidigt som man var både nyfiken och intresserad av de vuxnas värld. Jag kommer ihåg att jag hade lust att bestämma så som vuxna fick, och att det å köra bil så roligt ut.

Det var faktiskt ganska jobbigt att vara liten. Kul var det men lite jobbigt med. Jag kommer ihåg vinteren i första klasse. Det var mycket snö, och man hade på sig mycket kläder. Varje gång det var paus var man tvungen att gå ut. Det tog ca 5 minutter, eller mer som en evighet, att sätta på sig sherrokser (viterstövlar) och kjeledress (overall). Sen var det mössa och halsduk och vantar som man alltid satte på fel hand.
Mössan var alltid lite för stor och skymde ens sikt lite. Det var jobbigt att röra på sig med alla lager kläder och tunga skor.

Jag tyckte inte om att gå förbi 6. klassingarna som satt utanför sitt klassrum. De var alla stora killar. De tyckte mycket om att sätta ut benen framför en mens man gick.  Detta resulterar i att man faller. Och men en mössa som är stor som en svamp, och en påsig overall som hänger fast i tunga skor, faller man lätt. Dunk.

Sen så var det också härligt på vinteren. Även att det var mörkt ute på kvällen kunde man leka ute i trädgården. Jag byggde snöfigurer, snölycktor och gjorde snöänglar. Allt i det trygga ljuset från vardagsrums fönstren. När jag låg på ryggen och flaksade med armar och ben för att laga den perfekte snöängelen kunde jag titta upp på den stjärnklara himlen, och man kände sig liten, fast på ett annat sätt än när man gick förbi de stora 6. klassingarna.  Jag kände mig trygg under alla stjärnorna, de ljuste så fint. Jag var inte rädd för någonting då. JAg kunde känna mig glad och ligga och sjunga om alla de fina sjärnorna.
Min syster var extremt upptagen av stjärnbilder en period och hon lärde mig hur Carlsvagnen såg ut, och Orions bälte. Lille björn och store björn fattade jag aldrig hur de såg ut.

I blant längtar jag tillbaka till denna barndomsvärlden. Att ligga å titta på sjärnorna i trygghet, leta efter Carlsvagnen och orions bälte. Sjunga om det jag ser i ögonblicket.
Det är bra man har minnen, så man kan resa tillbaka i tiden en gång i bland. Jag hoppas en dag ligga i snön och göra snöänglar med mitt eget barn och titta upp på de klara stjärnorna.